Nu är vår lilla Sessa en vecka gammal. Hon är så mysig och go.
Amningen går framåt, men hon går inte upp riktigt som hon ska.

Mitt mående går lite upp och ner. Vissa dagar mår jag riktigt dåligt, känslan av att känna sig otillräcklig osv.
Gäller bara att kämpa på.

Har varit ute en sväng, I har inte kläder tillräckligt som passar henne, hon är ju så liten. Fick köpt pyjamas till henne.
Nu äter hon (läs sover ha ha ha ha) sen ska jag vila min stackars rygg. Märks att man varit sängliggande de senaste månaderna. Kroppen ska repa sig igen.

En sängmobil jag virkat på frihand. Hann minsann klart innan hon föddes.

På återseende kära vänner.
Puss hej

Så har vår lilla flicka kommit. 19 dagar för tidigt men så välkommen med tanke på hur jag mått.

Vår lilla I.
Kämpar på med amningen, hon har gått ner för mycket i vikt min lilla Sessa.
Nu är det massor med bebismys här hemma innan sambon går tillbaka till jobb och sonen till förskolan.
Håller själv på att repa mig då jag fortfarande har problem efter graviditeten men dom lär försvinna i sinom tid.

Kanske inte haglar tätt mellan inläggen men nu vet ni varför.

Det sägs att det är det idag. Här har det varit som vilken dag som helst. Massa mysande med sonen, man får ju passa på innan bebis kommer.
I morgon ska jag träffa min läkare, sista gången innan är borta i tre månader igen. Undrar om han ska plåga mig denna gången med.

Äntligen börjar jag se ljuset i tunneln, jag börjar bli frisk så sakta, fick en släng av bihåleinflammation och det är duktigt inte ett dugg kul.

Nu blir det snart sängen, bara lägga min älskade prins först.

Ha ha ha ha konstaterade idag att min blåsa lär vara så misshandlad när bebis föds.
Den lill* är på den hela hela tiden, lill* busunge redan.
Denna dagen har spenderats i sängen och på toaletten (av allt bebisspark)
Kämpar på för att bli frisk så man orkar med förlossningen sen. Har allt från 1-6 veckor kvar nu så vill bli frisk.

Borde göra ett försök till att sova, med betoning på borde. Lär inte bli mycket sömn inatt heller med tanke på smärtan.

Sov så gott, gott folk.

Ligger här sjuk och mår inte alls bra.
Förkyld till tusen ont i kroppen och huvudet, trött som en gnu.
Busen min har sovit oroligt 2 nätter i rad.
Sova? Vad är det?
Inte nog med det så är foglossningen överjävlig sen igår.
Kan inte nysa, hosta, gå eller ens vända mig i sängen utan att jag nästan gråter av smärta.
Snart är det över och jag hoppas foglossningen försvinner snabbt efter förlossningen.

Har stängt ner min Facebook ett tag, saknar det inte ett dugg.
Så skönt att slippa all drama och gnäll där.
Har min lille buspojke hemma denna veckan då han är krasslig, älskade lilla troll.
Har känt mig helt konstig i kroppen idag. Riktigt jobbigt faktiskt. Känner mig inte sjuk bara konstig. Är ensam med mitt troll med. Gubben jobbar.
I morgon är det både psykolog och barnmorskan. Busungen får följa med till barnmorskan då det är sent på eftermiddagen. Blir en tuff dag med min foglossning.
Nu blir massa kvällsmys med busen.

Inte långt kvar nu.

Var hos barnmorskan igår.
Allt såg bra ut, 3 olika barnmorskor som klämde och kände på magen bara för att konstatera av bebis ligger med huvudet neråt ha ha ha ha.
Hon fick reda på hur jag egentligen mår, av både mig och och min bästa vän.
Fick då en tid snabbt till en läkare för att prata om en ev igångsättning eller snitt. Så pass dåligt mår jag.
Har klarat av att gå tiden ut med mina andra barn men inte denna gången tyvärr.
Jag skäms över det men samtidigt så mår jag inte bra så mår inte bebis bra. Då är det bättre att hon kommer ut och vi båda kan få må bra.

Bläääää kan jag bara säga idag.
Graviditeten tar slut på mig både fysiskt och psykiskt. Tack och lov inte jättelångt kvar men inte tillräckligt snart heller.
Kroppen orkar knappt röra sig, klarar knappt gå längre.
Detta är riktigt jobbigt.
Tack och lov har jag min bästa vän att gnälla av mig på ha ha ha, har ju min psykolog med.
Har så mycket rädslor och oro nu inför en bebis till och förlossningen.
Känner mig så ensam i denna graviditeten. Känns som om gubben min inte är ett dugg intresserad av vår bebis vilket faktiskt gör så ont inom mig.

Och som att det inte vore nog har jag inte fått se eller träffat mina andra barn på snart 6 veckor. Det gör riktigt jävla ont helt ärligt.
Deras pappa vill inte komma ner med dom i helgen utan tycker jag ska åka upp dit trots mina smärtor osv. Vet fan inte vad jag ska göra.
Vill inget hellre än träffa dom, pussa på dom och krama dom.

Jävla smärta i kropp och själ.