ÄNTLIGEN hemma efter en tripp till Helsingborg. Hämtat hem son och landat hemma.
Skoskav på det hela vilket har gjort det gick väääääldigt sakta hem från tåget.
Son äter glass och tittar på Disney junior. Dotter fått mat och jag vilar fötter hi hi hi.
Nu blir det american horror story en stund innan alla måsten här hemma.

Ligger och filosoferar såhär på kvällskvisten, kan inte somna trots jag är sjukt trött.
Funderar på mitt liv, hur jag drömde att det skulle se ut och hur det ser ut i verkligheten.
Vad jag kommit fram till?????

Jag är riktigt jävla misslyckad.
Drömde om ett bra liv, 2-3 barn, man, gift, bra jobb med bra inkomst och hus.
Hur mitt liv ser ut.
6 barn (älskar dom alla självklart), skild, sambo med ny man sedan mer än 5 år, arbetslös och bor i lägenhet. Vantrivs i lägenhet.
Hur kul är det liksom att höra grannar bråkar eller går och skiter?

När äckligt jävla misslyckad är jag.
En riktig pain in the as för allt och alla.
Psykiskt sjuk och ska utredas. Jo men tack liksom. Vem står ut med en egentligen, i längden? INGEN.
Detta är jag:
Mamma till 6 barn
Arbetslös
Psykiskt sjuk (troligen bipolär)
Misslyckad
Shoppaholik (eller hur det stavas)
Tänker för mycket
Mår apa för det mesta
Ångest
Panikångest
Kontrollfreak
Trasigt inre

Barnen är det som håller mig vid liv. Kämpar för deras skull trots jag egentligen inte har ork eller lust att leva. Men vill se dom växa upp plus jag inte vill att dom ska leva med smärtan av att vara utan sin mamma.

Hade ett helt inlägg i huvudet men glömt mer än hälften när jag väl började skriva.
Åldern som tar ut sin rätt?

Tack och god natt från denna misslyckade feta kossa (ammar ju än)

Här behöver vi inte ha musik igång hemma, det står någon annan för som spelar för hela området.
Är det det som kallas för energisparläge???

Snacka om slutkörd mamma här hemma.
Barnen sover bra men inte mamman. Vaknar flera gånger/natt, spänd som en fiolsträng. Slutar med att jag får enorm huvudvärk.
Tagit ut min piercing i läppen med. Många som frågat varför. Men kände det var rätt eftersom jag leker med den hela tiden, råkar bita i den när jag äter osv. Men mest av allt, I försöker ta den när hon är i min famn hi hi hi mammas busa.

Här har jag min piercing i. Kommer sakna den.

Två troll som leker så fint ihop.

I morgon är det psykologen och BVC. Fullt ös.

* busa i gåstolen/golvet
* ny blöja
* mat tills jag somnar
* vaknar när mamma lägger ner mig
* terrorisera morsan
* klättra överallt
* pilla på allt
* äta igen
* jävlas lite till
* absolut inte under några som helst omständigheter sova.

Lilla I låter meddela att sova är överskattat när man är 6 månader.

Jag måste ju bara ha världens tråkigaste blogg.
Har varken orken eller lusten att blogga. Mår för jävla dåligt.
Snart påbörjas en utredning om jag lider av bipolär. Allt tyder på det, säger även min psykolog.
Vill bara få det konstaterat så man kan få rätt behandling så måendet kan bli mer jämt.

På söndag ska vi ha dop för vår älskade lilla dotter.
Ska bli skönt att ha det överstökat.
Bara tanken på att hon snart är 4 månader skrämmer en. Har gått så fort.
Så kul att se hur hon utvecklas mer och mer för var dag. Hon är så glad och full med bus. En riktig mammas tös är hon.
Hon har börjat hitta sina fötter. Lilla prinsessan min.

Såhär älskar vi att ligga när det är matdags.
Älskar denna tös så otroligt mycket.

Dessa små fötter, alltså jag dör så söta dom är.

Med denna sista bild säger jag god natt, på återseende.

Förlossningsdepression är fan inget jag önskar någon.
Mår så sjukt dåligt just nu att jag vet inte vad.
Kämpar dag efter dag med mig själv. Vissa dagar orkar jag knappt ta hand om mina barn, men jag gör det. Jag gör mitt bästa för det viktigaste i mitt liv.

Min lilla prinsessa blir idag 2 månader <3
Hon är helt underbar, precis som alla sina äldre syskon.

Min lilla söta I.
Så älskad, så vacker, så underbar.

Saknar mina andra barn så fruktansvärt mycket.

Nu jävlar ska jag slåss för rätten till mina andra barn.
Jag och deras pappa har gemensam vårdnad om dom men dom får inte komma hit för honom.
Han har tryckt i dom en massa skit om mig som att jag ljuger, att jag bara bryr mig om dessa två jag har här hemma osv osv osv.
Nu ska han söka ensam vårdnad om dom.
Liksom hallå, han skiter ju i att ta vår dotter så hon får sin influensavaccin vart år för han anser hon inte behöver den och då ingår hon i riskgruppen flera gånger om (hjärtfel, saknar mjälte m.m)
Jag kommer inte ge mig.
Saknaden efter dom gör så ont att jag mer eller mindre bara gråter. Mest pga alla lögner han tryckt i dom om mig.

Så var helgen över likaså 2 veckors familjemys efter förlossningen.
I morgon går B tillbaka till förskolan efter 2 månader hemma och mannen går tillbaka till jobb. Verkligeheten är tillbaka.
Kan bli spännande och se hur veckan blir ensam med 2 barn på eftermiddag och kväll med en dotter som bara vill vara i famnen.

I morgon får jag skicka sms till min psykolog. Börjat må dåligt nu så lika bra att ta tag i det direkt.
Tror mycket hänger i hop med förlossningen. Den gick för snabbt för mig.

Sover sött hos mamma.

Nu mys med liten bebis, finns inget bättre.